Talade om för personalen på dotterns boende hur det har blivit nu. Så att de kunde tala om det för henne. Jag hörde hennes skrik och rop. Ni får inte flytta utan att jag får följa med. Ni får inte lämna mig ensam här. Visst har hon rätt och hennes reaktion var väntad.
Såklart att vi inte kan lämna henne utan hon får flytta med oss och bo tillsammans med oss. Tills vi hittar ett nytt gruppboende på den orten som passar henne och det kan ta tid. För vem vet gubben kanske hittar ett jobb långt härifrån och hon har inga möjligheter att varken åka tåg, buss eller flyg själv. Så då kommer hon inte att kunna hälsa på sina föräldrar. Så får det inte bli utan hon måste följa med oss när vi flyttar.
För överge vår dotter det gör vi aldrig genom att flytta långt och hon får stanna kvar.
tisdag 21 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar