http://www.barometern.se/nyheter/torsas/nytt-varsel-pa-faurecia(914126).gm
Maken hade ett tråkigt besked att ge mig igår. Dem har lagt ett nytt varsel på 49 personer och förhandlingarna om vilka som ska sparkas har börjat. Denna gången tror inte maken att han klarar sig utan får gå. Nyss var vi lyckliga över att han klarat sig nu är vi tillbaka i ovissheten.
Så i natt har vi pratat genom allt och jag har fått trösta maken som mår dåligt nu. Nu får jag lägga undan min oro för mig och stötta gubben så att han inte går under av detta. Han är en sådan människa som inte kan tänkas vara hemma för han vill jobba. Han går till jobbet trots han är sjuk. Jag är så rädd att det ska hända honom något för han är min själsfrände för utan honom klarar jag mig inte. Han har alltid stått vid min sida och tröstat mig och det var han som fick mig att tro på livet efter all mobbing jag fick utstå under all min skoltid.
För han vet ju att jag är livrädd för att tvingas flytta. Så att jag förlorar kontakten med mina hjärtläkare. För dem ger mig en trygghet att våga leva trots min hjärtsjukdom. Känner jag mig dålig så kan jag bara ringa till hjärtmottagningen och jag får komma dit samma dag. Det är trygghet för mig.
När ska all oro för framtiden ta slut. Jag vet att vi är inne i en lågkonjuktur nu men någon gång ska vi väl få känna oss trygga igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar